Ämnen
 
Arbete
Bostad
Ekonomi
EU
Försvar
Juridik
Kommunikationer
Kultur
Miljö
Djur
Naturvård
Energi
Ekologi
Miljöpolitik
Klimat
Klimat
Näring
Politiska institutioner
Skatt
Social
Socialförsäkring
Utbildning
Utrikes




Sök i politiken.se:
   
23 april 2015
 
 
Vattenfall säljer brunkolet
 
Vattenfall planerar att sälja brunkolskraftverken och -gruvorna i Tyskland - för att minska bolagets utsläpp och snygga till miljöprofilen. Men utsläppen fortsätter ju även med en ny ägare. Dessutom är risken att man gör en dålig affär om man avyttrar kolkraften så snart det går, kritiserar Riksrevisonen.
 
Vattenfall är Sveriges största statliga bolag. Bara i fjol omsatte man 166 miljarder kronor; fyra gånger försvarsbudgeten. Vattenfall bolagiserades i början av nittiotalet och började expandera i norra Europa strax innan millennieskiftet. Idag är man en av Europas största el- och värmeproducenter – och en av EU:s stora utsläppsbovar. Det beror inte minst på det tyska brunkolet.
    Vattenfall äger fem brunkolsgruvor och tre brunkolskraftverk i regionen Lausitz. Tillsammans står de för enorma utsläpp av koldioxid. Faktiskt större än alla industrier, lantbruk, bilar och familjer i hela Sverige. Vattenfall är dessutom ansvarig för flera omstridda ”omlokaliseringar” av befolkningen i anslutning till gruvorna. I takt med att det lukrativa kolet bryts måste brottytorna expanderas. Det krävs politiska beslut för att tvångsförflytta invånare och jämna gammal bygd med marken. Hittills har Vattenfall fått klartecken från den ansvariga delstaten. Brunkolet står för försmutsning och skövling – men också för tusentals arbetsplatser och billig energi.
    Fastän det svenska Miljöpartiet länge har lobbat emot Vattenfalls brunkolsverksamhet i Tyskland, dröjde det innan frågan väcktes till liv i den allmänna svenska opinionen. Men inför valet 2014 tog det skruv. Tenor var tydlig: hemma i Sverige profilerar sig Vattenfall som pådrivande för förnybar energi, som ett ansvarsfullt bolag. Den smutsiga byken förlagrar man utomlands. Efter valet, i slutet av oktober 2014, aviserade Vattenfalls nye vd Magnus Hall att bolaget undersöker om det går att sälja alla gruvor och kraftverk i Tyskland.
    Det utlöste starka reaktioner. Vattenfall är en gigant på den tyska elmarknaden. Vad skulle hända med de över 8000 arbetsplatserna? Vem skulle ta över, och med vilka hänsyn? Näringsministern Sigmar Gabriel försökte förmå den nyvalde Stefan Löfven att ingripa för att säkra tyska arbetstillfällen även i framtiden. Löfven svarade i sin tur att Vattenfalls styrelse agerar självständigt.
    Till historien om Vattenfall och det tyska brunkolet hör att bolaget verkar i ett nexus av internationella överenskommelser om att minska koldioxidutsläppen. Till exempel har både EU och Sverige antagit FN:s tvågradersmål till 2050. Det innebär i praktiken att statliga bolag som Vattenfall förväntas minska sina utsläpp på lång sikt.
    2010 slog riksdagen dessutom fast att Vattenfall borde sträva efter att nå en ledande position i det som kallas koldioxideffektiv teknik och hållbar energiproduktion. Näringsutskottet har gett klartecken för att Vattenfalls ansträngningar att minska utsläppen och ökad andelen förnybar energi i den egna verksamheten ska mätas mot EU:s 2020-mål.
    Det är det här Riksrevisionen tar spjärn emot när man nu ifrågasätter Vattenfalls planer på att sälja av brunkolsverksamheten. På den vägen snyggar bolaget till sin egen produktportfölj – eller ”klimatbilans” som tyskarna skulle säga - men bidrar på intet sätt varken till EU:s klimat- och energimål eller till FN:s långsiktiga tvågradersmål.
    I stället förlagras ansvaret för att reducera koldioxidutsläppen från gruvorna i Tyskland till ett annat bolag. Fram till försäljningstillfället underlåter Vattenfall dessutom att göra ordentliga satsningar för att reducera utsläppen från anläggningarna, enligt Riksrevisionen.
    I granskningsrapporten varnas även för att Vattenfall i ivern att bli av med brunkolet säljer kraftverken till underpris. Riksrevisionen kritiserar regeringen, i praktiken handlar det om Alliansen, för att inte ha förberett sig på försäljningen. Det framgår av revisionens intervjuer med Vattenfall att regeringen känt till försäljningsplanerna ända sedan hösten 2012, det vill säga två år innan de offentliggjordes. Ändå har man inte ”skaffat sig beredskap för att hantera den finansiella risken med ett fortsatt ägande eller en försäljning av tysk kolkraft”.
    Den sittande regeringen bör snarast ta fram underlag så att bolaget kan bedöma konsekvenserna – till exempel vad som sker om affären går med förlust, menar revisionen.
    Hittills har den rödgröna regeringen varit mycket försiktig i sina uttalanden om försäljningen. Näringsminister Mikael Damberg (s) har sagt att regeringen kan ta ställning till en affär först när en sådan verkligen presenteras. Vattenfalls styrelse, å andra sidan, har tydliggjort att man vill ha med sig regering och riksdag i båten.
    I tyska Lausitz väntar man. Frågan som hänger i luften gäller inte enbart vem som ska köpa, utan kanske främst den planerade utbyggnaden av den befintliga gruvan Welzow Süd. Utbyggnaden förutsätter miljardinvesteringar. Den skulle säkra arbetsplatser i avfolkningsbygden på gränsen mot Polen för många år framöver. Men inte för evigt, framhåller motståndarna. Förr eller senare måste Tyskland fasa ut brunkolet som energikälla, annars kommer man inte att klara den självpåtagna omställningen till förnybar energi som går under samlingsnamnet ”Energiewende”.
    En del brunkolskritiker spekulerar till och med i om näringsminister Sigmar Gabriels enträgna försök att rädda gruvorna i Lausitz är en show, fritt enligt mottot ”jag gjorde mitt bästa”. De menar att Vattenfall inte kommer att hitta några köpare när den politiska osäkerheten kring brunkolet är så stor.
    Många av brunkolsmotståndarna i Lausitz anser att Vattenfall borde stanna kvar i regionen som ägare. Men i stället för en utbyggnad ta ansvar för att stegvis avveckla brunkolet. Miljörjuristen Roda Verheyen förträder både delar av lokalbefolkningen och en miljöorganisation som vill stoppa Vattenfalls expansionsplaner i området. Hon anser inte att Vattenfall borde sälja.
    -Att bedriva gruvdrift i ett område medför ansvar för en lång tid. Det är inte som att äga en butik någonstans och sen sälja den, sade Verheyen när hon intervjuades av Sveriges Radio i november i fjol.

 
 
Källa:  RiR 2015:16 Vattenfall – konkurrenskraftigt och ledande i energiomställningen?
 Fulltext  Info
 
politiken.se, Själagårdsgatan 17, 111 31 Stockholm, 08-20 28 68, redaktionen@politiken.se