Ämnen
 
Arbete
Arbetsliv
Arbetsmarknadspolitik
Arbetsrätt
Internationella arbetsmarknadsfrågor
Arbetslöshet
Bostad
Ekonomi
EU
Försvar
Juridik
Kommunikationer
Kultur
Miljö
Näring
Politiska institutioner
Skatt
Social
Socialförsäkring
Utbildning
Utrikes




Sök i politiken.se:
   
11 juni 2015
 
 
Sluta tjata om ungdomsarbetslösheten!
 
Den höga ungdomsarbetslösheten har tjänat som slagträ i den politiska debatten i flera år, men det är rök utan eld. En aktuell ESO-rapport belägger att de flesta ungdomar i Sverige etablerar sig på arbetsmarknaden utan problem.
 
Rapportens författare, forskarna Anders Forslund och Mattias Engdahl, kritiserar att både politiker och medier lägger så pass stor vikt vid ungdomsarbetslösheten. Eftersom det i själva verket är specifika grupper unga som har svårt att ta sig in på arbetsmarknaden, borde diskussionen handla om dem. Framförallt borde de politiska åtgärderna riktas mot dessa ungdomar. Forslund och Engdahl ger inte mycket för generella reformer, som den så kallade ”ungdomsrabatten” (det vill säga den förra regeringens sänkning av arbetsgivaravgifterna för alla ungdomar). Det är som att kasta pengar i sjön. De ifrågasätter även nyttan med borgerliga käpphästar som sänkta ingångslöner och en uppluckring av anställningsskyddet.
    Det är förhållandevis enkelt att identifiera vilka grupper som har problem att ta sig in på arbetsmarknaden, poängterar Forslund och Engdahl. Rapporten fokuserar dels på ungdomar som saknar fullständiga gymnasiebetyg, dels på ungdomar med utländsk bakgrund (inte minst då barn som anländer till Sverige i ganska hög ålder och därför äntrar skolundervisningen sent). Personer med olika former av funktionsnedsättning är också en utsatt grupp. Enligt Forslunds och Engdahls analys har just den här gruppen dessutom fått det svårare över tid, färre och färre klarar sig exempelvis igenom gymnasiet.
    Alla de här ungdomarna kan profitera på intensiv arbetsförmedling och subventionerade anställningsformer. Alla andra – det vill säga den absoluta majoriteten – klarar sig själva, konstaterar Forslund och Engdahl. Hur går det här ihop med en ”ungdomsarbetslöshet” på över tjugo procent? Det går ihop därför att den officiella arbetslöshetsstatistiken föranleder fel slutsatser om just ungdomar och unga vuxna, vilket är en av forskarnas poänger. I SCB:s aprilundersökning var arbetslösheten 41 procent bland 15 - 19-åringar och 18 procent bland 20 - 24-åringar. Men det betyder INTE att fyra av tio tonåringar, eller nära var femte ung vuxen, går sysslolösa.
    ”De arbetslösa” 15 -19-åringarna ställer problematiken på sin spets. De allra flesta går ju fortfarande i skolan. 41 procents arbetslöshet indikerar bara att fyra av tio bland de som sökte sommarjobb eller extraknäck misslyckades. Vilket betyder att ”arbetslösheten” riskerar att stiga ju fler tonåringar som söker jobb (och riskerar att få nej).
    Dessutom mäter SCB arbetslöshetstalet som en andel av hur många i en given åldersgrupp som är med i arbetskraften. Jämför man i stället ”de arbetslösa” med samtliga 15 – 19-åringar som lever i Sverige krymper ”arbetslösheten” från 41 till 13 procent.
    Forslund och Engdahl pläderar för att såväl experter som politiker och media borde vänja sig vid ett annat begrepp: NEET. Det står för Not in Employment, Education nor Training och avser unga som varken jobbar eller deltar i någon form av utbildning. I Sverige har andelen NEET:are bland 15 – 19-åringar legat på strax under fem procent i många år – väsentligt lägre än arbetslöshetstalet med andra ord. Bland 20 – 24-åringar har andelen NEET:are legat på strax över 10 procent. Under finanskrisen steg andelen NEET:are i båda åldersgrupperna tillfälligt, men föll snabbt tillbaka och tendensen ser ut att vara sjunkande. Arbetslösheten däremot, etablerades på en konstant högre nivå efter krisen.
    Forslund och Engdahl ser inga tendenser på att inträdet eller etableringen på arbetsmarknaden är svårare för dagens ungdomar jämfört med hur det var på 1990-talet. Ungefär sex av tio 23-åringar och nio av tio trettioåringar jobbar, då som nu. Det här stämmer väl överens med NEET-kurvan, medan arbetslöshetstalet alltså indikerar ett mycket svårare läge. Ska man bara använda ett begrepp, är NEET träffsäkrare, menar forskarna.
    Politiken.se har flera gånger uppmärksammat baksidorna med hur arbetslöshet definieras. Problematiken är extra utpräglad när det gäller just ungdomar men syns även i den vuxna befolkningen. Och Forslunds och Engdahls budskap – att det är specifika grupper som har det svårt på den svenska arbetsmarknaden, inte den välgödda mitten – kan sägas gälla överlag (klicka på fulltextlänkarna från april 2014 och oktober 2013 för utförligare diskussion).
 
 
 
 
Se också:
 
Hur hög är egentligen arbetslösheten i Sverige?
Bertil Holmlund
Ströjobbande unga höjer arbetslöshet
Hur påtaglig är arbetslösheten?
 
politiken.se, Själagårdsgatan 17, 111 31 Stockholm, 08-20 28 68, redaktionen@politiken.se