Ämnen
 
Arbete
Bostad
Ekonomi
Ekonomisk politik
Privat sektor
Bank- och värdepapper
Kommunal sektor
Statlig sektor
Samhällsekonomi
EU
Försvar
Juridik
Kommunikationer
Kultur
Miljö
Näring
Politiska institutioner
Skatt
Social
Socialförsäkring
Utbildning
Utrikes




Sök i politiken.se:
   
2 september 2005
 
 
Så skapades börsbubblan
 
Egentligen räcker det med att citera den amerikanske ekonomen John Kenneth Galbraiths ord "Nu flyter det in mer pengar på aktiemarknaden än det finns intelligens att ta hand om dem" för att beskriva sekelskiftets börsbubbla.
 
Björn Elmbrant gör en mycket läsvärd analys av varför och hur sekelskiftets börsbubbla blåstes upp och sprack i Dansen kring guldkalven. Det är inte många som klarar sig helskinnade undan Elmbrants genomgång. Han naglar fast den ene efter den andre med citat från den där tiden. Citat som de väl helst inte vill kännas vid idag.
    Mycket pengar var i omlopp, precis som Galbraith konstaterade. Och en närmast religiös tro på "den nya ekonomin" där varken reella värden eller fakta hade någon större betydelse. Det var förväntningar och förmågan att göra av med mycket pengar som räknades.
    Det gällde att snacka sig till publicitet. Media ställde villigt upp. Om det fanns substans bakom ordsvallet var inte så viktigt. PR och kommunikationsföretagen fördubblade sina intäkter på tre år. De hårdlanserade de nya IT-företagen till redaktioner och tog hutlöst bra betalt. Branschtidningen Dagens Industri levde ett dubbelliv. Först tolv sidor med okritiska nyheter om den nya ekonomin. Därefter ett antal sidor med kritiska kommentarer.
    Jim Clark grundaren av Netscape insåg tidigt att en framgångsrik företagare måste vara en god kommunikatör. Han var förvånad över att ekonomijournalister trodde att affärsmän skulle berätta sanningen för dem. "Vi ska ju tjäna pengar, därför måste vi manipulera dem."
    I Sverige tävlade Stael von Holstein med Birgersson om utrymmet i spalterna och miljonerna rullade in i Icon Medialab och Framfab. De försvann ännu fortare.
    Ingen visste vad den nya ekonomin egentligen innebar. När Jonas Birgersson talade för investerare och journalister på biografen Riviera i Stockholm 1999 skrev Anders Cervenka och Thomas Peterson i en krönika i Dagens Industri: "Ingen i biografen förstår egentligen vad han talar om, men alla känner i magen att han har rätt."
    På denna bubblande magkänsla byggdes den nya ekonomin. För några handlade det om att bli rika snabbt. Kanske fanns insikten hos många enskilda att bubblan skulle brista. von Holstein och Birgersson sålde i varje fall sina aktier i tid. Och tjänade åtskilliga miljoner.
    Elmbrant visar att om någon ska tjäna på en sån här spektakulär börsuppgång måste andra förlora. Han slår hål på myten att aktiesparande alltid, på lång sikt, är lönsammaste sparformen. Det beror på när man köper och säljer.
    IT-branschen överöstes med pengar av riskkapitalister för att starta nya företag. De smarta sålde innan kurserna vände neråt så att andra fick ta smällarna. Småspararnas lott var att köpa dyra aktier och se dem sjunka i värde. Börsen är ett nolsummespel. Någon tjänar och någon förlorar. Förutsatt att inte föreställningen om en evig börsuppgång är riktig.
    Enorma summor sköljde in över börserna när de amerikanska pensionsfonderna skulle satsas i aktier. Det handlade inte om att gå in som långsiktiga ägare, utan att göra snabba klipp, för att ge bästa möjliga avkastning. Man valde aktier som bedömdes ha stora möjligheter att snabbt öka i värde. Efterfrågan på IT-aktier steg och blåste upp börskursen.
    Men det som var en evig sanning varade bara ett ögonblick. Den 2 mars år 2000 skrev Dagens Industri: "Den nya ekonomin får omsättningen på Stockholmsbörsen att explodera. Under årets två första månader är ökningen 107 procent, till 786 miljarder. Banker, mäklarfirmor och OM som äger Stockholmsbörsen har guldsits." Sex dagar senare inleddes det stora börsraset i Stockholm. En förvånad Pelle Edin rapporterade i A-ekonomi: "Kurserna föll med hela 3,6 procent…"
    Banker och finansinstitut tjänade stora pengar på börsintroduktion av nya företag. Så mycket stod på spel att analyser friserades för att locka investerare. Många hade ett egenintresse av att prata upp börskurserna och att hålla intresset för aktiehandeln på topp. Finansinstitut och banker tjänade på varje affär. Elmbrant menar att bankerna pressade ner sparräntorna för att få folk att satsa i aktier i stället, vilket var lönsammare - för bankerna.
    Även den svenska regeringen drogs med. All eventuell tveksamhet till den nya ekonomin försvann när Newsweek publicerade sin artikel "Shining Stockholm" i februari 2000. Stockholm och Sverige var centrum för den nya IT-industrin. Om en månad var festen dock över.
    Påhejad av bland annat Internationella Valutafonden och Skandia som såg stora vinster i privata pensionsförsäkringar skrotade regeringen och de borgerliga partierna ATP-systemet, som inte ansågs klara 40-talisternas jättepensioner. För att trygga pensionerna skulle en större del av pensionssparandet placeras i aktier, som från och med nu alltid skulle stiga i värde. Trist då, att när det nya pensionssystemet var klart och AP-fondernas pengar skulle satsas i aktier återstod bara nio månader innan bubblan sprack och de framtida pensionerna försvann.
    Detta inträffade trots att ekonomen Stefan Fölster utlovat att avkastningen på aktier skulle öka med 5-9 procent per år om ATP-systemet övergavs. Till detta lovade han en årlig BNP-ökning på mellan 3 och 8 procent.
    Det är ett rikt(!) persongalleri i Elmbrants bok. Alltifrån IT-bubblans omslagspojkar Holstein och Birgersson till f d finansministern Åsbrink som hade minst ett finger med i det spel som ledde till de lag- och policyändringar som gjorde bubblan möjlig. Han hade fint sällskap. På andra sidan Atlanten vägrade Alan Greenspan, chefen för Federal Reserve, se någon bubbla. Som den sluga politiker han är, mörkade Greenspan de flesta problemen, skriver Elmbrant. Greenspan var rädd om sitt goda rykte. En stor del av den amerikanska ekonomiska framgången under 90-talet tillskrevs hans räntepolitik. Att medge att de många åren av ekonomisk tillväxt i USA också hade skapat problem, rentav en börsbubbla, skulle fläcka ett gott anseende. En bubbla syns bara när den har spruckit, sa Greenspan.
    Inte ens traditionella industrialister kunde stå emot. ABB sålde under nye vd:n Göran Lindahl ut kärnverksamheten och satsade på IT-robotar. Han ansåg sig därmed gå över till en mer "kunskapsbaserad industriell verksamhet".
    "Det är inte lätt att veta vad karln menade", skriver Elmbrant. "Hade företaget byggt turbiner i femtio år utan några kunskaper?" För att hålla uppe ABB:s aktiekurs satsade man en halv miljard i återköp av den egna aktien. I stället för vinster kom skadeståndskrav mot amerikanska dotterbolag för asbestskador. Lindahl och styrelseordförande Barnevik hölls skadeslösa med pensioner i halvmiljardklassen.
    Barnevik drev igenom sammanslagningen av Astra med brittiska Zeneca vilket gav direktörerna höga bonusar och löner men ett svagare företag. Wallenbergs Investor sålde ut lastbilstillverkaren Scania. 900 miljoner flyttades från den gamla industritillverkningen till den nya ekonomins svarta hål, IT-kometen Spray.
    Ett fåtal nämns med respekt för att de inte trodde på "den nya ekonomin". Problemet var att ingen lyssnade på dem. Att gå mot tidsandan var inte heller denna gång gynnsamt. Riksbankschefen Urban Bäckström varnade. Några andra, Thomas Franzén chef för Riksgäldskontoret, Bengt Rydén, börschefen och Björn Wilke, veteran bland aktiekommentatorer hörde till dem som talade i motvind. "De var pålästa och lite tråkiga personer, en utrotningshotad art av mänskligheten," skriver Elmbrant.
    Björn Elmbrant gör en intressant iakttagelse om en av börsbubblans långsiktiga följder. Det är idag betydligt svårare att få pengar till aldrig så seriösa investeringar i nya eller gamla företag. Att vara entreprenör med nya idéer idag har blivit något suspekt.
    Och alla de idéer som kom fram under IT-boomen var inte dåliga. Internethandeln, som då var en av de branscher där de största krascherna, (boo.com), ägde rum, har idag slagit igenom i stor skala. Det var "hypen" runt omkring de nystartade företagen som gjorde dem orealistiska. Den som ville starta i liten skala ombads komma tillbaka med ett prospekt där man skulle gå från noll till världsomspännande på ett år. Då skulle det finnas hur mycket pengar som helst.
    Det är en mycket läsvärd bok Elmbrant skrivit. Han skildrar en tid då irrationalitet och ockultism bredde ut sig. Han konstaterar att allt tal om det kommande "kunskapssamhället" trängde ut alla kunskaper om ekonomi och företagsamhet.
 
 
Källa:  Elmbrant, Björn: Dansen kring guldkalven. Så förändrades Sverige av börsbubblan (Atlas)
 Info
 
 
 
Se också:
 
Arg och respektlös granskning av makten
Sundström, Lena: Saker jag inte förstår – och personer jag inte gillar
 
politiken.se, Själagårdsgatan 17, 111 31 Stockholm, 08-20 28 68, redaktionen@politiken.se