Ämnen
 
Arbete
Bostad
Ekonomi
EU
Försvar
Juridik
Kommunikationer
Kultur
Miljö
Djur
Naturvård
Energi
Ekologi
Miljöpolitik
Klimat
Klimat
Näring
Politiska institutioner
Skatt
Social
Socialförsäkring
Utbildning
Utrikes




Sök i politiken.se:
   
1 oktober 2014
 
 
Förhandlingar inför regeringsdeklarationen
 
Ny kompromiss om svensk kärnkraft
 
Löfvens regering kommer inte fatta beslut om att stänga några kärnkraftsreaktorer. Men Åsa Romson lovar att flera kraftverk stängs ändå - på grund av högre avgifter och strängare säkerhetskrav.
 
Socialdemokraterna och Miljöpartiet har gjort upp om de stora dragen i energipolitiken - inklusive kärnkraften. När den blivande statsministern Stefan Löfven intervjuades av Sveriges Radio Ekot under onsdagmorgonen sade han att man nu går in i en "analysfas". Regerings "ingångsvärde" är att all energi på sikt skall vara förnybar. Men man ställer inga absoluta krav på kärnkraftsavveckling innan analysen är gjord.
    - Vi ska ha ett status quo-tänkande just nu, menade Löfven i Sveriges Radio.
    Socialdemokraternas hållning är att den svenska kärnkraften ska fasas ut successivt. Det vill säga: inga politiska direktiv till industrin som inte tar hänsyn till hur kärnkraftens andel i energiförsörjningen påverkar företagande, sysselsättning och i förlängningen välfärden.
    Miljöpartiets Åsa Romson anlägger en helt annan ton än Löfven. Hon upprepar partiets löfte om att flera reaktorer kommer att tas ur drift fram till och med 2018. Det blir automatiskt så när kraven på kärnkraftsindustrin höjs, menar Romson.
    Enligt vad nyhetsbyrån TT erfarit är Socialdemokraterna och Miljöpartiet ense om att införa de säkerhetsföreskrifter som Strålsäkerhetsmyndigheten tagit fram, men som ännu inte implementerats. Det kommer att öka kostnaderna för kraftverken.
    Dessutom är de två blivande regeringspartierna ense om att kärnavfallsavgiften ska höjas från 2,2 öre per kilowattimme till 3,8 öre per kilowattimme. Även detta är ett förslag från Strålsäkerhetsmyndigheten, som redan gått ut på remiss och därför kommer att ligga på regeringens bord inom en överskådlig framtid.
    Konkret räknar Miljöpartiet med att de fyra äldsta reaktorerna i Sverige - Oskarshamn 1 och 2, samt Ringhals 1 och 2 - får svårt att klara de nya kraven, rapporterar TT.
    I den energipolitiska uppgörelsen ingår även formuleringar om att Vattenfalls planer på att bygga ny kärnkraft avbryts. Det statliga bolaget ska styras annorlunda och bli "ledande i omställningen av energisystemet mot en högre andel förnybar energi".
    Socialdemokraterna och Miljöpartiet eftersträvar en ny, blocköverskridande energikommission som ska skissera spelreglerna för energiförsörjningen på lång sikt. Men enligt Åsa Romson, återigen i samtal med TT, ska det inte förstås som att de höjda kraven på kärnkraftsindustrin skjuts på framtiden.
    Medan S-ledaren pratar om status quo, talar det gröna språkröret om att flera reaktorer kommer att självdö. Det dröjde bara ett par timmar innan organet för basindustrins energisamarbete, SKGS, gick ut och varnade för vad som sker om energiförsörjningen inte säkras. I motsatt ände medddelar Naturskyddsföreningen att överenskommelsen är en seger för kärnkraftsmotståndarna.
    Den politiska styrningen av kärnkraften i Sverige har kantats av ironiska vändingar. 1980 års folkomröstning innebar ett tydligt mandat för avveckling fram till och med 2010, även om kritikerna klagade över att det saknades ett tydligt ja-alternativ och dessutom att valdeltagandet varit lägre än i allmäna val.
    Men samma år som kärnkraften skulle ha varit avvecklad - 2010 - bestämde riksdagen på alliansregeringens initiativ att det skulle vara möjligt att bygga nya kärnkraftverk på de gamlas plats. Förslaget gick igenom efter att Centerpartiet gett upp sitt motstånd.
    Enligt centerledamoten Sven Bergström försämrades de affärsmässiga förutsättningarna i praktiken så kraftigt att inga investerare på allvar skulle vara intresserade. Svenska staten skulle nämligen inte längre vara med och subventionera kärnkraften, inte heller indirekt, och dessutom höjdes skadeståndsansvaret. Trots detta inledde statliga Vattenfall omedelbart kostsamma undersökningar om huruvida man skulle kunna bygga nya reaktorer.
    När en knapp majorititet av de svenska riksdagsledamöterna de facto annulerade det svenska avvecklingsprogrammet 2010 hade de opinionen i ryggen. Enligt SOM-institutets mätningar ville 44 procent av de svarande långsiktigt använda kärnkraften. Visserligen var det fortfarande bara en minoritet som uttalade sig för bygget av nya reaktorer, men kärnkraftsmotståndet hade avtagit. Harrisburg låg långt tillbaka i tiden.
    Men så, i mars 2011, skeddde katastrofen i japanska Fukushima. En tsunami (flodvåg) sköljde in över sex reaktorer. Flera härdsmältor uppstod, och en human och ekologisk katastrof som fortfarande pågår tog sin början. Det nyklubbade politiska intresset svalnade snabbt. Sedan dess har stödet för kärnkraftens fortlevnad fallit rejält även i den svenska befolkningen. 2013 syntes fortfarande ingen rekyl, enligt SOM-institutets mätningar.
    Ändå har svenska politiker inte förmått sätta ned foten lika tydligt som exempelvis regeringen i Tyskland. Det hänger delvis samman med Socialdemokraternas hållning. Inte bara Löfven vill skynda långsamt. Det har också att göra med det parlamentariska läget.
    När den tyska regeringen under förbundskansler Angela Merkel fattade beslutet om att avveckla kärnkraften hade hon en tydlig majoritet bakom sig. Den saknar Löfven. Även i den tyska befolkningen var stödet för en mycket konkret avvecklingsplan enormt.
    Utvecklingen i Tyskland innehåller dessutom ytterligare en svensk kärnkraftsironi. Efter avvecklingsbeslutet, som togs direkt efter Fukushimakatastrofen 2011, valde svenska Vattenfall att ansöka om skadestånd hos skiljedomstolen ICSID (International Centre for Settlement of Investment Disputes) i Washington. Vattenfall äger nämligen två tyska kärnkraftsverk som nu slutgiltigt togs ur drift.
    När Angela Merkel först tillträde rev hennes regering upp de avvecklingsplaner som låg fast sedan år 2000. Efter Fukushima gjorde de tyska kristdemokraterna en u-sväng. Att regeringen Merkel ändrat sig öppnade för utländska investerarare - som Vattenfall - att ansöka om skadestånd.
    Processen mellan Vattenfall och den tyska staten i ICSID, som sker bakom helt slutna dörrar, pågår fortfarande. I mars i år rapporterade tre journalister i den liberala tidningen Die Zeit att saken kan vara avslutat 2016. Det handlar om skadeståndskrav på fyra miljarder euro, enligt Die Zeit.
    På den svenska webbsidan www.ttippen.se - som är en miljöpartistisk blogg om om frihandelsavtalet mellan EU och USA - kurserar summan 32 miljarder svenska kronor. Det är ingen slump att Vattenfalls ärende i ICSID nämns där. Processen mot den tyska staten är nämligen ett skolboksexempel på det slags förfaranden - "Investor-State Dispute Settlements" - som bland annat de gröna kritiserar som beståndsdel av det transatlantiska frihandelsavtalet.
 
 
Källa:  Kärnkraftsuppgörelsen (s,mp)
 Fulltext  Info
 
politiken.se, Själagårdsgatan 17, 111 31 Stockholm, 08-20 28 68, redaktionen@politiken.se