Utredningar
Kommittédirektiv
SOU
Ds
Kommittéberättelsen

Regeringen
Propositioner
Skrivelser

Riksdagen
Utskott
EU-nämnden
Beslut i kammaren
Protokoll i kammaren
Riksdagsdebatter

EU
EU-förslag
EU-lag
EU-mål
EU-toppmöten
EU i riksdagen


Recensioner
År


Sök i politiken.se:
   
19 februari 2015
 
 
Miljöpolitik för moderater
 
När den nyliberalen Mattias Svensson går loss i en bok med titeln Miljöpolitik för moderater, (Fores) är förstås mycket liberalism att vänta. Och, jo, den finns där. Men inte bara. Carl-Axel Fall recenserar boken.
 
I ett avsnitt, kapitlet Marknader, ägande och miljö, excellerar författaren i siffror och teoretiska exempel från liberala debattörer och forskare. Här är Svensson otålig och lite svår att följa. Men snart tar författarens egen önskan att lösa miljöproblemen över. Då blir läsningen intressant.
    Svensson är till vardags redaktör på Magsinet Neo. En gång i tiden ifrågasatte han sopsortering och klimathot. Han gisslade domedagsprofeterna och civilisationskritikerna inom miljörörelsen. Men här kommer han faktiskt ut som en engagerad miljöförbättrare. Svensson har upptäckt att miljövännerna har på fötter när de påtalar klimathot, överfiske, övergödning och miljögifter. Han ansluter sig dock inte till dem okritiskt. Tvärtom. Han utmanar deras synsätt vad det gäller åtgärder och förslag.
    Han gör upp med lättköpt plakatpolitik, han sticker hål på mycket uppblåst miljöretorik och dissekerar miljörörelsens missmod och dåliga stämning. Det är i huvudsak välgörande.
    Författaren ser äganderätten i kombination med marknadsmekanismer som fundamenten för framsteg i miljöprocesser. Det var exempelvis fiskevårdsföreningar som hävdade intrång i deras fiskevatten och fick förorenare att betala för skadan, vilket snart fick följden av att förorenaren hittade sätt att minska sina utsläpp. Det är likaså handel med fiskekvoter som på sina håll räddat både havsfisk och fiskare. Sen är det ju ofta så att det finns områden där ingen äganderätt kan träda in. Atmosfären, luften eller döda havsbottnar ägs inte av någon. Där måste politiken in. Och Svensson kommer ganska snabbt fram till att politik, regleringar och till och med förbud, hör till miljökampen.
    Han raddar upp fördelar och nackdelar med koldioxidskatter kontra utsläppshandel. Kommen så här långt i läsningen är det inte mycket liberalism längre, det är miljöpolitik helt enkelt. Frågan är om det ens är höger eller vänster längre?
    Författaren riktar sig dock uttalat till borgerliga läsare. Undertiteln säger att målgruppen är bredare än bara moderater: ”För alla som missat att myllrande storstäder, växande ekonomi, ny teknik, global handel, skatteväxling och en riktigt god köttbit är vägen fram till en grönare framtid”. Svensson hävdar att borgerliga politiker varit för dåliga på miljöfrågor. De har varit rädda för att prata miljö, ”då det enbart gynnar miljöpartiet”. Så låt oss nu hoppas att Svensson lyckas intressera borgerliga läsare. Det skulle miljödebatten vinna på.
    Till det mest sympatiska i boken hör författarens förmåga att väga utvecklingens krafter, de destruktiva men också de konstruktiva krafterna mot varandra. Svensson konstaterar att framsteg sker gradvist, han polemiserar mot en vanlig hållning som går ut på att en total samhällsomställning är det enda som skulle fungera för miljön. Istället påvisar han mängder med miljöframsteg som redan gjorts, stegvis.
    Han visar trovärdigt att det bästa miljöarbetet finns i välbärgade samhällen. Han för också ett kunnigt resonemang om varför människorna i välståndsländer utvecklar personliga drivkrafter för en bättre miljö.
    Han är också emot alla lättköpta lösningar - som geoingenjörernas naiva teknikoptimism – att till exempel att skjuta ut svavel i stratosfären för att kyla jorden. Han tror inte heller på brett upplagda politiska reformprogram typ Green New Deal, inte heller är en ensidig satsning på forskning och utveckling något säkert recept. Han menar istället att vi behöver allt på en gång. Och vi bör ge unga innovativa människor chanser att testa på nya lösningar. Framtiden kommer aldrig att beskrivas med extrapolerade utvecklingskurvor.
    Jag är en smula överraskad men glad över att ha upptäckt en så kunnig och hoppfull miljödebattör. Dock finns det minustecken. Han hoppar över en rad miljöfrågor, som kärnkraften, vargpolitiken och kemikaliefrågorna för att bara nämna några exempel.
 
 
Källa:  Svensson, Mattias: Miljöpolitik för moderater (Fores)
 Info
 
politiken.se, Själagårdsgatan 17, 111 31 Stockholm, 08-20 28 68, redaktionen@politiken.se