Ämnen
 
Arbete
Arbetsliv
Arbetsmarknadspolitik
Arbetsrätt
Internationella arbetsmarknadsfrågor
Arbetslöshet
Bostad
Ekonomi
EU
Försvar
Juridik
Kommunikationer
Kultur
Miljö
Näring
Politiska institutioner
Skatt
Social
Socialförsäkring
Utbildning
Utrikes




Sök i politiken.se:
   
29 april 2014
 
 
Hur farlig är arbetslösheten?
 
Har regeringens sysselsättningspolitik varit framgångsrik eller inte? Och hur stor och allvarlig är den svenska arbetslösheten egentligen? I vårbudgeten finns ett kapitel som följer upp regeringens sysselsättningspolitik, och som delvis svarar på frågorna.
 
Där beskriver regeringen naturligtvis sin sysselsättningspolitik som välmotiverad och framgångsrik. I propositionens faktarutor heter det att politiken har varit ”ändamålsenlig”. Det främsta argumentet för att sysselsättningspolitiken skulle ha varit framgångsrik är att såväl sysselsättning som arbetskraftsdeltagandet har ökat mellan 2006 och idag. Och det är onekligen ett starkt argument.
    När man tar del av den officiella statistiken kan man konstatera att regeringen har rätt när den säger att antalet sysselsatta har ökat. Och att ökningen har varit kraftig: plus 250 000 sysselsatta jämfört med 2006.
    Men av statistiken framgår också att befolkningen och arbetskraften samtidigt har vuxit. Därmed är andelen sysselsatta i stort sett oförändrad. Men inte riktigt.
    I år beräknas sysselsättningsgraden för 20-64 åringar vara 79,9 procent och nästa år ska siffran enligt prognoserna vara 80,2 procent. Om det slår in kommer den borgerliga regeringen, om den sitter kvar, att ha uppnått det sysselsättningsmål (80 procent) som Göran Persson satte upp på nittiotalet, men som aldrig uppnåddes under hans regeringsperiod.
    Att mekaniskt jämföra sysselsättningsgraden år 2006 med 2013, som oppositionen ofta gör, säger inte så mycket om den förda politiken – Sverige och Europa har ju under den här perioden genomlevt en mycket djup ekonomisk kris.
    Anders Borg har varje år hävdat i sina vår- och höstbudgetar att man måste ta hänsyn till detta faktum och jämföra arbetslösheten i Sverige med läget i andra Europeiska länder. Och dessa jämförelserna utfaller onekligen till Sveriges fördel.
    Siffrorna är tydliga oavsett vilket mått man väljer. Här är några exempel:
    Det svenska arbetskraftsdeltagandet är högst i EU. Även den svenska sysselsättningsgraden är högst i EU, men med Nederländerna på delad första plats.
    Antalet arbetade timmar per person i befolkningen är högst i Österrike. Sverige kommer på andra plats.
    Arbetslösheten är lägst i Tyskland (5 procent). Näst lägst är den i Österrike med ungefär samma arbetslöshetstal. Sverige kommer trea med 8 procents arbetslöshet. EU-genomsnittet ligger en bit över 10 procent.
    Långtidsarbetslösheten är lägst i Sverige av alla EU-länder.
    I den aktuella vårpropositionen kan man avläsa hur arbetslöshet och sysselsättningsgrad ser ut för olika kön, ålder, utbildning och födelseland. Vissa mönster är tydliga. Genrellt syns en tendens till att utsatta grupper har det svårt på arbetsmarknaden, medan genomsnittssvensken är rätt förskonad.
    En tredjedel av de långtidsarbetslösa, exempelvis, har någon form av funktionsnedsättning. Lika många har inte genomgått gymnasiet. Många är födda utanför Europa. Även äldre personer, i spannet 55 – 65 år, är överrepresenterade bland de långtidsarbetslösa.
    För två år sedan formulerade Fredrik Reinfeldt samma problembild på ett förenklat och inte särskilt smidigt sätt. Av de då dryga sju procent som var arbetslösa sade statsministern att ”etniska svenskar mitt i livet” stod för ungefär 2 procentenheter, medan ungdomar, handikappade och invandrare stod för övriga 5 procentenheter.
    Finansdepartementet har försökt beräkna effekterna av olika delar av den så kallade jobbpolitiken. Man är medveten om siffrorna är mycket osäkra. Men man vågar sig ändå på att publicera en tabell, som anger att den sammanlagda effekten av de fem jobbskatteavdraget uppgår till 120 000 nya jobb och att förändringar i arbetslöshetsförsäkringen ger 40 000 jobb. Vidare sägs hus-avdraget skapa 25 000 jobb. Övriga ”strukturella åtgärder” i form av ändrade skatter och avgifter skulle bidra med 64 000 jobb.
    Det hela summerar till 254 000 jobb, som enligt de rent teoretiska beräkningarna skulle vara ”effekter av den förda politiken på lång sikt”.
    Dessutom hävdar regeringen att man införlivat sitt vallöfte från 2006 och att ”utanförskapet” minskat med cirka 200 000 personer. De här personerna räknas också som ett bidrag till en i stort välfungerande arbetsmarknad.
    Anders Borgs starkaste insats mot arbetslösheten har dock inte varit någon enskild åtgärd utan en generell ekonomisk politik som bygger på underbalansering av statsbudgeten i lågkonjunkturen, som han motiverat med keynesianska argument.
    
 
 
Utgiftstak (mdr kr) 2014 2015 2016 2017*
Utgiftstak för staten inklusive ålderspensions-systemet vid sidan av statsbudgeten 1107 1127 1167 1214
Uppräkning mot föregående år +10 +20 +40 +47
Utgiftstak i procent av BNP 29,3 28,4 28,0 27,8
 
*Utgiftstak för 2017, bedömning av regeringen i denna proposition, VÅP:en.
 
Nyckeltal 2013 2014 2015 2016 2017
BNP-tillväxt, % 1,5 2,7 3,3 3,5 2,5
BNP, miljarder kronor 3608 3706 3828 3962 4061
Inflation, KPI, % 0,0 0,2 1,6 2,5 2,8
Arbetslöshet 15-74 år, % 8,0 7,7 7,3 6,7 6,3
Arbetslöshet 16-64 år (äldre def.), % 5,5 5,3 4,9 4,5 4,2
Arbetade timmar, % ökning 0,4 1,4 1,2 1,4 1,1
Sysselsatta, % ökning 0,7 0,2 -0,1 0,6 1,5
Sysselsättnings-grad 20-64 år, % 79,4 79,0 78,4 78,5 79,4
Produktivitet i näringslivet, % ökning 1,7 1,8 2,2 2,1 1,9
Timlön, % ökning 2,5 2,7 2,9 3,2 3,4
 
Offentliga sektorns finanser
prognos i miljarder kronor
2013

2014

2015

2016

2017
Inkomster 1811 1836 1931 2014 2122
i procent av BNP 49,8 48,5 48,6 48,5 48,6
Skatter och avgifter 1607 1658 1736 1825 1912
i procent av BNP 44,2 43,5 43,7 43,7 43,8
Övriga inkomster 205 178 195 199 209
Utgifter 1861 1895 1944 2017 2092
i procent av BNP 51,2 50,1 48,9 48,3 48,0
Offentligt finansiellt sparande -49 -59 -13 +7 +30
i procent av BNP -1,3 -1,6 -0,3 +0,2 +0,7
Offentlig bruttoskuld 1475 1561 1579 1559 1518
i procent av BNP 40,6 41,3 39,7 37,3 34,8

Redaktionens förklarande kommentar: Om man läser denna tabell uppifrån och ner hittar man en lång rad intressanta upplysningar om den pågående samhällsomvandlingen: De offenliga inkomsterna som andel av bruttonationalprodukten, BNP, har minskat radikalt de senaste två decennierna och ligger nu under 50 procent och fortsätter att minska. Även skatter och avgifter som andel av BNP har minskat under en följd av år. Skattekvoten har nu stabiliserats något under 45 procent. Utgifterna har också minskat men inte i samma tempo och därmed har det uppstått underskott i de offentliga finanserna. I år beräknas underskottet till 59 miljarder kronor (1,6 procent av BNP) vilket är fullt acceptabelt in om EU. Den svenska bruttoskulden är relativt låg; den uppgår bara till 41 procent av BNP.

Tabellen avser hela den offentliga sektorn (stat + kommuner o landsting + pensionssystem). Överskottsmålet (det vill säga offentligt finansierat sparande i procent av BNP) är bestämt till 1 procent av BNP. Målet ska gälla som ett genomsnitt över en konjukturcykel. EU-reglerna förbjuder mer än tre procents underskott. Bruttoskulden får enligt EU ej överskrida 60 procent.
 
Källa:  Vårbudgeten
 Fulltext  Info
 
 
 
Se också:
 
Hur hög är arbetslösheten egentligen?
LO: Abetslösa göms i statistiken
 
politiken.se, Själagårdsgatan 17, 111 31 Stockholm, 08-20 28 68, redaktionen@politiken.se