Ämnen
 
Arbete
Arbetsliv
Arbetsmarknadspolitik
Arbetsrätt
Internationella arbetsmarknadsfrågor
Arbetslöshet
Bostad
Ekonomi
EU
Försvar
Juridik
Kommunikationer
Kultur
Miljö
Näring
Politiska institutioner
Skatt
Social
Socialförsäkring
Utbildning
Utrikes




Sök i politiken.se:
   
17 juni 2015
 
 
Arbetslivet är långt tufft och ojämställt
 
Alla står inte pall till 65
 
Delegationen för jämställdhet i arbetslivet ser den höga sjukfrånvaron bland kvinnor som ett utslag av bristen på jämställdhet både i arbetslivet och i samhället i stort.
 
Mönstret går igen i de flesta nordeuropeiska länder: kvinnor har betydligt högre sjukfrånvaro än män. Men så har det inte alltid sett ut, poängterar delegationen. Från mitten av femtiotalet (när den allmänna sjukförsäkringen infördes i Sverige) och fram till i slutet av sjuttiotalet låg kvinnors och mäns sjukfrånvaro på ungefär samma nivå. Det var i början av åttiotalet som kvinnorna började plocka ut mer sjukpenning. Sedan dess har det så kallade sjuktalet för kvinnor å ena sidan och för män å andra sidan visserligen samvarierat – toppar och dalar följs åt. Men kvinnornas toppar är väldigt mycket högre, och männens dalar djupare. Exempelvis låg kvinnornas sjuktal i början av 2000-talet på nära 27 dagar; männens motsvarade vid samma tidpunkt 15 dagar.
    Alliansregeringen stramade åt sjukförsäkringen, installerade nystartsjobb och försökte höja incitamenten för de som redan hade anställning att arbeta ännu mer via jobbskatteavdrag. 2014 hade kvinnornas sjuktal sjunkit till runt 14 dagar; och männens till ungefär 7 dagar. Men sedan dess har kurvorna vänt uppåt igen – och mer så för kvinnor än för män. Könsskillnaden tycks bestå, över tid sett har den definitivt ökat.
    Varför är det så? Digra forskningsinsatser har inte resulterat i en sammanhängande orsaksmodell, konstaterar utredningen. Flera faktorer spelar roll. En övergripande förklaring är den höga sysselsättningsgraden bland kvinnor i Sverige. Det betyder att en större andel småbarnsmammor, men även äldre kvinnor, förvärvsarbetar. Det är givetvis inte ett problem, men det tycks automatiskt driva upp sjukfrånvaron. Samma mönster syns i andra jämförbara länder – även där har kvinnors sjukfrånvaro ökat i takt med att allt fler kvinnor som tidigare varit uteslutna tagit sig in på arbetsmarknaden.
    En annan delförklaring, som samspelar med ovanstående, är att kvinnor i Sverige fortfarande utför mer av det obetalda hem- och omsorgsarbetet än män. Fler kvinnor har alltså en dubbel belastning.
    En tredje delförklaring är arbetsmiljön i de kvinnligt dominerade sektorerna, inte minst då välfärdssektorn. Det handlar alltså om äldreboendepersonal, om lärare i grundskolan, om sjuksköterskor, vårdbiträden och så vidare. Detta är så kallade kontaktyrken – ramarna sätts av andra människors behov. I flera yrkesgrupper är både den psykosociala och fysiska belastningen hög. I många kontaktyrken är det dessutom vanligt med sjuknärvaro; det vill säga att man inte stannar hemma fastän man är sjuk. I längden tärande.
    Att det är så pass vanligt med deltidsarbete bland kvinnor, särskilt inom LO-kollektivet, vittnar också om ett tungrott arbetsliv. I fjol arbetade en knapp tredjedel av alla kvinnor men bara drygt 10 procent av alla män i åldersgruppen 20 64 år deltid.
    Den vanligaste anledningen till deltid är arbetsbrist. Den näst vanligaste orsaken för kvinnor är att de tar hand om barn - den näst vanligaste orsaken för män däremot är att de pluggar vid sidan av. Drygt var tionde kvinna som arbetar deltid gör så därför att arbetsuppgifterna är så pass tunga att heltid inte upplevs som möjligt.
    Sammantaget, skriver JA-kommittén, är det fortfarande så att kvinnor i Sverige väljer respektive nödgas välja individuella lösningar på problem som är mycket större än den egna familjesituationen eller den egna arbetsplatsen. Det är en fråga om arbetets organisering att det saknas heltidstjänster inom en rad kvinnodominerade yrken.
    Kraven inom just dessa yrken är dessutom höga och möjligheten att påverka den egna situationen är liten. Det är kända hälsorisker, och kvinnor hanterar den tuffa arbetsmiljön genom att arbeta frivillig deltid. Vilket i sin tur är en garant för lägre sjukersättning och lägre pension längre fram i livet.
    Utredningen lägger inga skarpa förslag. Man bollar över frågan om arbetets organisering och innehåll till parterna, med uppmaningen att fler kvinnor måste erbjudas heltid på sådana villkor att de i praktiken kan uppfyllas. Man anser sig inte ha haft befogenheter att diskutera arbetstidsförkortning, men hänvisar till det experiment som pågår i Göteborgs kommun just nu.
    När det gäller arbetsmiljön efterlyser utredningen ett bredare och mer genusmedvetet arbete från Arbetsmiljöverket. Myndighetens inspektioner måste ske på på alla arbetsplatser och täcka fler aspekter än idag. Facken måste se till att uppdatera sina skyddsombud så att de bättre kan identifiera exempelvis trakasserier på arbetsplatserna.
 
 
Särskild utredare: Anna Hedborg.
 
Källa:  SOU 2015:50, Hela lönen, hela tiden
 Fulltext  Info
 
politiken.se, Själagårdsgatan 17, 111 31 Stockholm, 08-20 28 68, redaktionen@politiken.se